Vissa människor verkar se den grundläggande logiken i världens kaos och är vänliga nog att förklara för oss andra. Så gör Harry Martinson med Aniara. På några få sidor skissar han fram vår tids svåraste utmaningar, till exempel krigen och klimathotet, samt vilka frågor mänskligheten borde ställa sig: Vad händer om vi låter hopplösheten styra? Vad kan vi lära oss av historien? Vad betyder det att vi befinner oss på en planet som till synes planlöst svävar genom rymden?

​

”Att läsa Aniara är ett sätt att försöka förstå världen”, säger Kuba Rose som tog initiativet till boken när han jobbade som stillbildsfotograf på Pella Kågermans och Hugo Liljas långfilm om Aniara. “Filmer är ofta storslagna och sagolika men jag vill något annat med mina bilder. Förhoppningsvis kan de vrida åskådarens blick från rymden till vardagen, som inte nödvändigtvis är varken spännande eller magisk, men där människans verkliga problem och möjligheter finns.”

 

Den berömda astronomen Bengt Gustafsson skriver i sin essä om människans kanske viktigaste beståndsdel: hoppet. Utifrån Aniara tänker han både svindlande fritt och ljuvligt strukturerat om sådant som astronomins syn på rymden och filosofins syn på hopplöshet. 

​

Poeten och litteraturkritikern Anna Hallbergs essä är som en samling vackra tankefragment. Bland annat skriver hon om hur Aniara ständigt muteras till nya versioner, “som en kod, en algoritm, ett virus” och att texten egentligen inte är så bra som den skulle kunna vara, eftersom den “drar åt det pekorala” men att den annars inte skulle vara så älskad.

​

/ / / / / 

​

Pressmeddelande 190107

​

Bernur 190126

Aftonbladet 190207

Fotografisk tidskrift 190422

Doris (Harry Martinson-sällskapets tidskrift) nr 35 2019

​

"Lägesrapport från Aniara är till synes en oansenlig bok, men i den lyfts såväl skönlitteraturens möjligheter att finna aktualitet utanför sin egen samtid som det akuta i att ta hand om den planet vi bor på."

Catharina Bergman, BTJ-Häftet nr 6, 2019

​